plg_search_attachments
Sök - Kategorier
Sök - Kontakter
Sök - Innehåll

Gör upp med klimatapatin nu - snart är det för sent!

Författare: Gösta Alfvén, barnläkare

Flertalet minns klimatkonferensen i Rio de Janeiro 1992 som utmynnade i den så kallade Agenda 21, en uppmaning till världen att bättre ta hand om miljö och klimat. FNs klimatkonferens i Rio de Janeiro 2012 kallad Rio+20 har gått mer omärkligt förbi. Det är olycksbådande då vi enligt väl­renommerade forskare närmar oss brytpunkten då våra ekosystem på land och i hav är oåterkalleligt rubbade.

Rio+20 logo.jpg

Oron är stor

Det 283 paragrafer långa slut­dokumentet från Rio+20 är innehållsrikt och sakligt och andas en stor oro, vilket följande citat är exempel på:

§ 25. Vi bekräftar att klimat­förändringen är en övergripande och ihållande kris och vi är bekymrade över omfattningen och allvaret i hur klimatförändringen påverkar alla länders [möjlig­het]… att uppnå uthållig utveckling… och hotar alla länders livskraft och överlevnad.

§ 190. Vi bekräftar att klimat­förändringen är en av vår tids största utmaningar och vi uttrycker djup bestörtning över att emissioner av växthusgaser fortsätter att stiga globalt. Vi är djupt oroade över alla länder… som erfar ökad påverkan som lång­varig torka, extrema väder­händelser, höjning av havsnivån, kusterosion och försurning av haven.

Den välrenommerade National Oceanic and Atmospheric Administration har nu, för första gången, uppmätt koldioxid­koncentration över Arktis på 400 ppm, vilket är 43 % högre än de förindustriella nivåerna. Det är ytterligare ett tydligt tecken på att vi går mot en tilltagande miljö- och klimatkatastrof. Men världens ledare kunde inte, trots konfe­rensens alla fakta och insikter, komma överens om hur vi globalt ska tackla problemen. En anled­ning till detta är politikernas svaga stöd från sina hemmaopinioner. Man tänker fortfarande nationellt i en tid då vi måste tänka globalt för att trygga vår överlevnad.

Vi sticker huvudet i sanden 

Vikten av en stark allmän opinion underströks i flera av slutdoku­mentets paragrafer.

§ 43. Vi stryker under att ett brett deltagande av den allmänna opinionen… är av största vikt i förverkligande av en hållbar utveckling.

§ 76. Förstärka det civila samhällets deltagande och effektiva engagemang … och främja transparens och allmänhetens breda deltagande … för att implementera uthållig utveckling.       
När detta skrivs har det gått fyra månader sedan Rio+20 avslutades den 22 juli 2012. Media rapporterar om väderkatastrofen som avlöser varandra; torka, orkaner och översvämningar. Arktis smälter. Milliontals människor lider, många blir sjuka, många dör.

Vi som inte är så allvarligt drabbade fortsätter att leva ungefär som förut. Vi ökar vår fossila förbränning och släpper för när­varande i Sverige ut i genomsnitt 7,5 ton koldioxid per person och år, vilket är långt mer än vad jorden tål.

Genom våra sätt att bo, konsu­mera och resa är våra liv intimt beroende av fossil förbränning. Men om våra konkreta koldioxid­utsläpp anses det opassande att prata. Vi bryter den ”sociala klimatkonventionen” om vi försöker tala med varandra om våra bidrag till växthuseffekten. Detta trots att de tekniska och ekonomiska försättningarna för att lösa problemet finns.

Kort sagt, vi människor är idag oförmögna att fatta rationella beslut om vår framtid på basis av välkända fakta. I en studie på Yale law school, publicerad i Nature, undersökte man klimatapati hos 1500 representativa, vuxna amerikaner. Man fann att politiska och kulturella värderingar i den grupp man tillhörde var mer betydelsefull än klimatfakta. Det som förvånade mest var att studien visade att människor med hög vetenskaplig förståelse i högre grad fann slutsatser som var bättre för dem själva, men inte bättre för samhället.

Media bidrar

Media spelar med i denna vår ovilja att prata om det personliga ansvaret för världens framtida klimat och miljö. Tidningar, radio och TV förmedlar klimatfakta. Men man undviker att skriva och tala om konkreta utsläpp av mänsklig aktivitet. 

Låt mig nämna ett lite udda, men ändå talande exempel bland väldigt många.

I det charmiga radioprogrammet Sommar i P1 berättar mestadels välkända människor om problem och framgångar i sina liv. Med det lysande undantaget Anders Wijkman hörde jag ingen tala om sin klimatångest.

Jordbruks­ministern Eskil Erlands­son berättade om hur stormen Gudrun drabbade hans egen hembygd i Småland. Men inte ett ord om att risken för kata­strofala väderhändelser ökat med över 60 % som en följd av klimat­effekten. Han berättade om hur människor hjälpte till att röja upp efter alla stormfällen. Och för att illustrera gemenskapen i detta spelade han låten ”Vi sitter i samma bil”.

Jag tror inte att han själv upp­fattade den dödliga ironin. Med mer än en miljard bensindrivna bilars emissioner av koldioxid på vår jord stänger vi inne ökade mängder solenergi i atmosfären, vilket orsakar uppvärmning, fler orkaner, mer nederbörd på vissa platser och mer torka på andra.

Vi behöver konkret förmedla konsekvenserna av vår olje­baserade livsstil. Nyligen var tobaksrökning en spridd och helt accepterad ovana. Idag har cigarett­paketen information om de dödliga effekterna av tobak. På samma sätt behöver vi konkreta varningar för oljeförbränningens skadeeffekter. De skulle förslags­vis kunna anges på bilar, flygplan, bensinstationer och i annonser om dessa produkter.

Idag är läget det motsatta. Lock­ande bil- och reseannonser tar idag stor plats i gaturummet, i tidningar och reklamfinansierad TV.    

Rysk roulett med koldioxidemissioner som pistol

FNs klimatpanel anger en 90 % tillförlitlighet i bedömningen att den pågående uppvärmningen beror på en tilltagande växthus­effekt orsakad av koldioxidutsläpp från mänsklig aktivitet. Prognosen är att vi med fortsatta utsläpp kommer få en temperaturhöjning på omkring 4-5 grader.   

Osäkerheten får många att acceptera en låt gå-politik: Inte kan man genomföra en kostsam omställning om man inte är 100 % säker.

Den fråga som var och en av oss bör ställa är: Ska vi chansa på att temperaturhöjningen inte beror på våra utsläpp?

Pröva ditt risktagande med följande konkreta försök. Du har en pistol med ett magasin som rymmer tio patroner. Du stoppar in nio av 10 möjliga, snurrar på magasinet och siktar mot tinningen. Är du beredd att ta risken och trycka av? Troligen inte. Om svaret är Ja bör du söka hjälp hos en psykiatriker.

Världens medborgare: Sluta spela rysk roulett med vårt klimat. Ta ställning nu. Bryt med den ”sociala klimat­konventionen”. Låt oss tala klimatfakta och gemensamt fatta beslut som skapar ett hållbart samhälle.
 

Läs också

Klimatångest  15.11.2012
Artiklar om klimat och hälsa   
Klimatet - vad kan vi göra själva?  


http://intressant.se/intressant