plg_search_attachments
Sök - Kategorier
Sök - Kontakter
Sök - Innehåll

Hur ska det gå för miljöarbetet i SLL?

Stockholms läns landsting har under många år haft tätpositionen i Sverige när det gäller miljöarbete och att minska sina ekologiska fotavtryck. SLL har säkerligen en tätposition även internationellt sett, vilket är väl känt tack vare det internationella arbetet.

Kommer SLL att vidmakthålla denna position?

SLL är t.ex. en viktig och aktiv medlem inom Health Care Without Harm (HCWH) som arbetar för att sjukvårdssektorn inte längre ska skada människor och miljö och på så sätt skapa sina egna patienter.

När det gäller frågan om läkemedel och miljö så har SLL den absoluta tätpositionen. Ingen annan sjukvårdsorganisation i världen har lyckats åstadkomma miljöklassificering av läkemedel, dessutom i samarbete med läkemedelsindustrin. Denna fråga lyfts nu både till EU-nivå och i UNEP/SAICM (FNs miljö- och kemikalieorgan). Vad SLL och Sverige gjort är alltså väl känt.

Min egen uppfattning är att en viktig orsak till att SLL lyckats så bra har varit att det i koncernledningen funnits kompetens, resurser och mandat. Men när miljödirektören Åke Wennmalm gick i pension vid nyåret 2010 fick han ingen efterträdare.

I en artikel 5.2.2011 i Svenska Dagbladet uttryckte tre miljöpartister sin oro för vad alliansen planerar för landstingets organisation. Man tänker sig att inte driva någon egen verksamhet om tio år. I höstas minskades budgeten för revision. Miljöavdelningen tänktes splittras och miljöhandläggarna spridas ut på olika enheter. Samtidigt vill man lägga ansvaret för hur organisationen utformas på tjänstemännen.

Den 22.3.2011 svarade Gustav Andersson (C), landstingsråd och ordförande i den nya miljö- och skärgårdsberedningen. Miljöavdelningen och miljöchefen blir kvar. Dessutom har inrättats en ny politisk miljö- och skärgårdsberedning. Miljöpartisterna konstaterade den 25.3.2011 att alliansen tycktes ha tagit till sig kritiken.

När jag talade med anställda på miljöavdelningen fick jag klart för mig att de trots detta var mycket oroade. Visserligen skulle miljöavdelningen finnas kvar, men den skall minskas och läggas under regionplanedirektören som ju redan har fullt upp. Även jag blev oroad. Ska SLL nu tappa farten? Hur blir det med det nya miljöprogrammet – kommer det bara att bli en tumme?

Gustav_Andersson_litenJag tyckte det var dags för LfM att visa vårt intresse för SLLs miljöarbete, och fick en tid för intervju med Gustav Andersson.

Mitt intryck är att Gustav Andersson är mycket engagerad, ambitiös och kunnig, men att han delvis arbetar i motvind från sina allierade kollegor. Han överlämnar ansvaret för tjänstemannaorganisationen till landstingsdirektören, den högste tjänstemannen. Uppföljning av arbetet tänker han sig ska ske genom att följa upp miljöprogrammet. Först om man inte lyckas nå rimliga mål finns det anledning att ifrågasätta den nya organisationen.

Gustav Andersson sätter också stor tilltro till att ett politiskt miljöorgan återinsatts. Det är viktigare än en miljödirektör i koncernledningen, som för frågorna för långt bort från landstingsledningen.

När det gäller läkemedels­frågorna tror han att stor hänsyn till miljön tas i Kloka listan. Att på olika sätt försöka minska läke­medels­­användningen av bland annat miljöskäl var en ny fråga för honom.

Trots Gustav Anderssons engagemang känner jag mig skeptisk. Det är möjligt att alliansen tycker att en miljöavdelning inte behöver vara så stor när man minskar sin egen verksamhet. Men att skriva upphandlingsunderlag och sedan följa upp och kontrollera att avtalen fullgörs på rätt sätt och till rätt kvalitet kräver snarast mer resurser än att kontrollera sin egen verksamhet.

Jag tror att en miljödirektör i koncernledningen har större utsikter att driva arbetet framåt än en miljöchef under en regionplanedirektör. Att återinföra ett politiskt organ borde inte behöva betyda att man försvagar tjänstemannaorganisationen!

LÄS INTERVJUN

Inspirerad av LfMs grundare Karl-Henrik Robèrt, Det Naturliga Steget, förberedde jag mig genom att skicka följande frågor till honom:

   1. Har SLL någon definition av hållbar utveckling?

   2. I så fall: finns det idag gap till definitionen?

   3. I så fall: hur planerar SLL att överbrygga det/dem?

Så här utvecklade Gustav sitt svar.

”Att sätta upp en definition är inte mitt och politikens sätt att arbeta. Det är inget självändamål hur man rubricerar arbetet för en bättre miljö. Hållbarhetsbegreppet spelade en viktig roll på 90-talet för att få acceptans för miljöarbetet, se att det har även sociala och ekonomiska effekter. Jag kan inte se att ett uppställande av en definition för hållbar utveckling är en strategiskt viktig fråga idag. Vi ska ha mer ”vad behöver vi göra” för att bli av med klimatpåverkan, minimera kemikalie- och läkemedelscocktailen i dricksvattnet osv.

Vi ägnar oss åt skarp miljöpolitik. Vi ska nå längre än nationella mål och vi ska lösa teknik och samhällsfunktioner vi har idag på ett hållbart sätt. De fyra systemvillkoren som LfM grundar sig på är bra. Men det är svårt för någon som aldrig hållit på med miljön att uppfylla systemvillkoren.

Viktigt att man tänker både lokalt och globalt. För vissa miljöproblem, t.ex. luft, är det optimalt med lokala spelregler. Men det är inte det lättaste att få dem till stånd. Alla aktörer på alla nivåer har möjlighet att skapa dynamik och driva på. SLL är ett bra exempel på hur man kan bidra till utvecklingen genom att göra saker på ett effektivt sätt. 

SLL har en vision i miljöprogrammet, nämligen att i princip inte ha någon miljöpåverkan alls. I programmet finns ambitiösa målbilder av vart vi vill nå. Jag brukar framhålla bandet mellan hälsa och miljö.

Det finns samband mellan ekologisk och social-ekonomisk hållbarhet. Den överhängande ekologiska krisen, inte minst klimatfrågan, slår så olika mot olika delar av världen. På kort sikt blir de ekonomiska och sociala följderna mycket värre i tredje världen. I denna del av världen får vi på kanske försumbara följder. Vi får inte se miljöfrågorna enbart ur ett lokalt eller regionalt perspektiv – det ska vara globalt.”

Jag berättade om det seminarium med Nicole Foss som jag just varit på. Hon anser att vi inom några år får en mycket kraftig global finanskris. Som en följd av minskad efterfrågan på energi kommer investeringar i energi att minska, vilket leder till en energibrist.

”Jag kan mycket väl tänka mig att det blir så, finanskris först och energikris sedan. När oljepriset går upp följer andra energislag upp.

Vi skulle behöva plocka bort fossila bränslen från trafiksektorn. Jag hör inte till dem som tror att vägtrafiken inte har framtiden. Vi måste få fram biobränslen och elbilar. SLL har bra fokus. Det är inget självändamål att ändra samhället om man kan hitta lösningar som leder mot hållbarhet.

Man kan väl i och för sig fundera på om det är möjligt att hitta energi som räcker till dagens transporter. Men övergång till el medför till ökad energieffektivitet.

Jag tror det är fel väg att ha ambitionen att avveckla vägtrafiken. Vår linje är att satsa på miljöanpassa biltrafiken.

Att ändra ett helt samhälle, samhällsekonomin, världsekonomin, med en så gigantisk utmaning som klimatfrågan utgör, är som att vända supertanker med en roddbåt. Många samhällsförändringar är på det sättet, de går långsamt och det är svårt se slutet. Man måste ha målbilden klar för sig, men måste acceptera att man inte kan se alla stegen, hela strategin dit.

En del saker som krävs för hållbar utveckling är politiskt, teknologiskt, ekonomiskt, socialt omöjliga utifrån dagens förutsättningar. Men om fem år, när vi har ny teknik, bilbränslen, el, kan ta tillvara solenergin osv. kommer andra saker vara möjliga. Teknikutvecklingen ska vara konstant pågående och ambitiös.

Vi kanske kommer måste ändra våra resvanor. Exempelvis kan vi bygga ut trängselskatten och investera intäkterna i ny teknik. Här finns det en åsiktsskillnad inom alliansen.”

Ingrid: Vad anser du om landstingets organisation för miljöarbetet och hållbar utveckling?

”Ansvaret för utformningen av den nya organisationen ligger på landstingsdirektören. Jag är inte inblandad i tjänstemannaorganisationen.

Däremot har vi gjort om den politiska styrningen för att få mer kraft. Vi har återinfört ett organ för miljöfrågor, och det tror jag är mycket viktigt. Regionplanenämnden har blivit ett särskilt utskott (tillväxt- och regionplaneutskottet, förf:s anm.) under landstingsstyrelsen. Dessutom finns nu miljö- och skärgårdsberedningen med ansvar för policy, anslag, miljöprogrammet, klimat- och energistrategi, strategi för grönstruktur mm.

Den politiska uppföljningen har blivit kraftigt förstärkt. Tidigare låg frågorna under landstingsstyrelsen, och det var svårare för mig som miljöansvarig att ta initiativ och följa upp. Nu får vi en krets med politiker från alla partier som har ett särskilt ansvar. Det blir högre tryck.

Landstingsdirektören får rigga organisationen på tjänstemannasidan. Vi kommer att ha en miljöavdelning men inte någon miljödirektör, som gör att frågan kommer för långt bort från landstingsledningen.

Den politiska ambitionen är alltså höjd, och vi kommer att ställa högre krav i det nya miljöprogrammet. Vi förväntar oss att landstingsdirektören riggar en organisation som motsvarar detta. Om så inte sker får vi vidta åtgärder. Men det är hans ansvara att skapa och leda organisationen.

Debatten har dock gjort att jag lystrat till och kollat upp. Man har backat från de första organisationsskisserna och arbetar mot en organisation som är mer lik den gamla. Miljöavdelningen blir kvar oförändrad men lagd i samma organisatoriska ram som regionplanefrågorna. Regionplanekontoret är nu en del av landstingsstyrelsens förvaltning. De två organisationerna bör så småningom kunna befrukta varandra, t.ex. när det gäller vatten.”

Ingrid: Hur tänker du uppföljning?

”Uppföljningen blir genom att titta på om vi klarar av miljöprogrammet. Vi kommer att ha svårt att nå vissa mål. Vissa är tekniskt inte möjliga. Till exempel finns det inte substitut för vissa plaster. Vaxholmsbolaget är ett problemområde när det gäller bränslesubstitution. Internationella konventioner tillåter inte bränsleskatter för båtbränslen, och prisskillnaden mot icke-fossila andra bränslen blir då stor.

Jag är ansvarigt landstingsråd, och jag blir orolig om miljöredovisningen inte håller tillräcklig kvalitet, om vi ej har kontakt med målen eller om vi gravt missar att jobba med frågor som vi behöver för att nå målen. Jag föreställer mig att detta kommer att synas vid utvärdering av programmet.

När man börjar ett sådant här arbete är det viktigt med en engagerad avdelning som gör pionjärinsatser. Nu är även politiker och andra engagerade, och det blir ett växeldragande. Med ett politiskt organ och många engagerade politiker kommer vi att upptäcka om organisationen inte fungerar.”

Ingrid: Hur ser du på det fortsatta arbetet kring läkemedlen och forskning däromkring? Har du några tankar om att försöka minska läkemedelsanvändningen? Att använda mer av icke-farmakologiska metoder så att man inte behöver så mycket läkemedel? Att stimulera forskning omkring detta? Med ett övergripande mål för personalen att, där så är möjligt, minska läkemedelsanvändningen skulle vi mindre miljöeffekter, färre biverkningar och minskade kostnader.

”Det kräver mycket samarbete mellan landstingsstyrelsens förvaltning och hälso- och sjukvårdsnämnden. Förra mandatperioden tog vi en läkemedelspolitisk policy. Min uppfattning är att miljöklassificeringen kommit in väl i Kloka listan, att miljön är kärnan i Kloka listan. Men jag kan inte frågorna i detalj.

Icke farmakologiska metoder: Där är vi inte alls idag. Det farmakologiska perspektivet är strikt och det trad medicinska väldigt dominerande. Jag tror du har en poäng där. I en stor organisation måste frågan komma in någonstans, sedan måste det bedrivas studier som visar att effekten är tillräckligt god, att det inte ens marginellt ger sämre hälsa. Därefter ska metoderna spridas ut.

Men för ett arbete med att minska läkemedelsanvändningen är miljöfrågorna bara en av flera aspekter. Ekonomin är viktig. Ibland kan en behandling utan läkemedel vara bättre. Humana mänskliga insatser kan inte bara ge samma effekt som medicinska insatser utan kanske som helhet en mänskligare vård. Men det är svårt. I varje enskilt fall finns förväntningarna att vården alltid gör rätt. Om det inte finns tydliga evidensbaserade riktlinjer blir det en kunskaps- och engagemangsbaserad bedömningsfråga. Det kan utgöra en svårighet i ett sådant här strategiarbete där man vill påverka helheten.”

Ingrid: Kanske man kan börja i liten skala? Som gröna öar? På Gustavsbergs vårdcentral hotar arbetsbrist – man tror det beror på det förebyggande arbete man bedrivit under lång tid.

”Intressant. Hur långt kan man nå? Nu pågår arbetet med att bygga ut antalet sjukhusplatser och även Nya Karolinska. Nya intressanta strategidokument tas fram. Ett av dem handlar om hur vi klara vårdutvecklingen. Det finns bra medicintekniska grejer men de är dyra. Insikten om betydelsen av förebyggande arbetet tränger fram allt mer. Man kan jämföra med Sternrapporten som visade att det är mycket billigare att förebygga klimatförändringar än att ta konsekvenserna. Kan man skapa ett ramverk vården för att återföra vinsterna så kan det bli något. Det är inte lätt få spridning om man inte lätt kan kvantifiera vinsterna. Ett hälsoekonomiskt perspektiv kan öppna öronen på beslutsfattare."

 

Länkat till Intressant