plg_search_attachments
Sök - Kategorier
Sök - Kontakter
Sök - Innehåll

Klimatångest

Klimatångest. Ekonomisk ångest. Kemikalieångest. Energibristångest. Resistensångest. 

Hoten är många just nu. Varningarna duggar tätt. Klimatförändringarna verkar komma igång, och märks även här i Sverige med ökade regnmängder. Den ekonomiska krisen tar fart även i Sverige, och vi vet inte var den slutar - framför allt som den säkerligen kombineras med stigande energipriser, vilket i sin tur påverkar hela samhällsekonomin. 

Vi gläder oss åt att den globala fertiliteten gått ner. Men vet vi i vilken grad kemikalierna är bidragande? Larmen om antibiotikaresistens kommer oftare. Kommer vi som läkare kunna hjälpa våra patienter?

Visserligen lever människor över hela jorden längre, det är fler flickor som går i skolan mm. Men samtidigt pågår konflikter som har sin grund i resursbrist och klimatförändringar. Andra konflikter bottnar i tillgång till eftertraktade råvaror. Migrationsströmmarna ökar.

Den ekonomiska globala balansen är under omstöpning. Västvärlden förlorar sin dominans. Kanske vi blir legoarbetare åt Kina? De ekonomiska klyftorna inom länder, inom samhällen, ökar, med ökad social oro som följd.

Vi är några stycken som vågar konstycket att titta på helheten. Och då blir vi rädda, kanske vi får ångest. Vad är det för värld vi skapat åt våra barn och barnbarn? Vilken framtid väntar folkhemmet Sverige? Andra, mer avlägsna länder? Vi inser att det ligger stora oförutsebara förändringar framför oss - förändringar som vi inte har någon kontroll över, inte längre kan påverka, inte ens göra oss en bild av. Mänskligheten överlever nog - men hur många får lida under tiden? Blir det våra barn och barnbarn som får lida?

Tittar vi oss omkring så lever de flesta som om växthuseffekt och energibrist är helt okända begrepp. Lever vi resurssnålt så är det nästan alltid av påtvingade skäl, dvs. ekonomiska. Vi har inte ekonomi nog att shoppa, resa till varmare länder, har flera hus och bilar, köpa-slita-slänga etc. 

Ibland tänker jag att detta är ett utslag av klimatångest. Ungefär som när dansen fortsatte på Titanic. Man vet att undergången är nära, att det bara är en tidsfråga tills vi inte kan resa, tills allt blir annorlunda. Så det gäller att passa på. Förresten är det ingen annan som bryr sig, framför allt inte de som verkligen borde - så varför skulle jag? Det är ju i alla fall för sent.

Klimatångest var ett begrepp som diskuterades för några år sedan. Nu verkar det bli aktuellt igen. Kanske måste vi som läkare och sjukvårdspersonal inse att här har vi en uppgift både att stötta ångestfyllda, visa beslutsfattarna på de psykologiska effekterna på folkhälsan, och sist men inte minst, få människor att våga se faran i vitögat för att kunna möta den på ett konstruktivt sätt.
 

LÄS OCKSÅ

Vår psykologi får oss att strunta i offren för klimatförändringarna  Billy Larsson, MyNewsmill 25.9.2012

Därför blundar du för klimathotet  SvD 30.11.2010

Klimatångest nytt fenomen i psykiatrin  SvD 7.12.2010

Peak oil påverkar samhällsekonomin  31.10.2012

Hållbarhet och framtidens sjukvård  12.9.2012
 

http://intressant.se/intressant

Gravatar
Det är oansvarigt att inte veta om vad som försiggår och det är fegt att veta om det men bara stoppa huvudet i sanden. Jag räknar tyvärr inte med (men hoppas självklart) att tillräckligt med människor kommer reagera i tid, utan de kommer råka ut för chockartat uppvaknande. Det jag gör idag gör jag främst för att min kommande familj med barn, syskonbarn och barnbarn ska få en bättre chans i framtiden. Skaffa mark att odla och jaga på och framförallt kunskap för att kunna ta hand om sig själva i ett samhälle där man inte kan lita på att bli omhändertagen.Fruktansvärt vad dystopiskt det blev :P men det är mitt sätt att hantera den klimat-/framtidsångest jag nog ändå lider av.